Lets Play!

Game Design and the Everyday Life

En gatuartists bekännelser

Här kommer ett av de inlägg som jag tidigare lovat er, ett gästinlägg ifrån Arkadia. Han skriver om gatuartisters tekniska skicklighet kontra talang att underhålla. Kunskaper och tankar som kan vara av värde att ta till sig även i andra sammanhang. Jag lämnar dock denna kunskapsomvandling till er, ni vet bättre än mig var ni har nytta av det.

Enjoy:

För tre dagar sedan jobbade jag på ett etablissemang här i staden. Platsen var ett nyrenoverat dans-/pub-hollaballo där flera pubar och ställen ryms under samma tak. Jag gjorde gatuföreställningar inomhus. Något som inte alltid funkar på grund av att gatan medför en ganska hård attityd – komiken och glädjen av att uppträda på gatan är just detta ganska hårda möte. Det är något som inte brukar funka på mer formella tillställningar. Arrangören ville egentligen ha en trollkarl som trollade för olika bord. Jag gör inte den typen av trolleri vilket jag sa till arrangören. Vi kom fram till att testa gatushower inomhus. Det gick mycket bra.

Under kvällen mötte jag massor av människor och tillsammans hade vi riktigt roligt. Jag drog vitsar, skämtade med gifta par och skrattade åt deras roliga historier. Naturligtvis trollade jag också. När jag hade varit igång några timmar möttes jag av en grupp som ville se min omtalade föreställning. En av killarna presenterades som trollkarl. Jag snackade lite snabbt med honom och han berättade att han pysslade en del med trolleri på hobbynivå. ”Roligt” sa jag och erbjöd naturligtvis att visa sällskapet min föreställning. Jag började med min myntrutin. Alla hade roligt tillsammans – men så hör jag hobbyistens röst; ”Det är inte samma mynt.” ”Han har den i andra handen.” ”Myntet är kvar i kavajen!” Jag avslutade rutinen och frågade honom vad han höll på med. Om han nu kan trolla så är det klart att han vet vad som händer. Klart som fan att jag har fler mynt, klart som fan att det inte är riktig magi – det borde väl han veta.

Vad vill jag ha sagt med detta då? För det första; underhållning handlar om en enda sak – att underhålla. När man talar med folk som inte uppträder själv handlar samtalen nästan alltid om trick. ”Vilka trick ska man göra?”, ”Men det är ju inte svårt!”, ”Så fort jag kan fembolls-millsmess ska jag göra en föreställning!”. Jag vet inte hur många gånger jag förklarat för folk att det inte är tricken som underhåller – det är du! Läs första meningarna i andra stycket igen. Vad är viktigt? Över lag brukar jonglörer titta på mig med en min som säger: ”Nu snackar han skit!” och sen fortsätter de att planera sin icke existerande föreställning utifrån vilka trick som kommer att få publiken att bli helgalen – eller egentligen – vilka trick som jonglören har våta drömmar om och som en publik i hans ögon borde bli helgalen av att se. Jag ska berätta en hemlighet – publiken skiter fullkomligt i vad du gör. De vill bli underhållna, that’s it! Om du underhåller dem med brinnande facklor och grym jonglering – eller om du underhåller dem med torra Bellmanhistorier. De bryr sig inte alls – så länge du får dem att skratta och ha roligt. Jag säger inte att din föreställning ska vara dålig – men att dina trick är sekundära och att DU är primär.

För det andra; när man möter andra som håller på med samma sak som en själv, andra jonglörer eller trollisar, då kan man ganska omgående se om personen har fattat vad det hela handlar om eller inte. Det finns många ute på svenska gator och torg som tror sig kunna göra en bra föreställning. De kanske har den tekniska kunskapen och ser andra shower och tänker: ”Jag är en bättre jonglör än han.” Problemet är att personen i fråga inte vet vad det handlar om. Det fanns en anledning att hobbytrollkarlen på puben visste var myntet var – han trollar!* Det finns också en anledning till att jag får betalt för att vara på krogen och han betalar för att vara där. Det finns en anledning till att de som uppträder för en nöjd publik, måhända med enkla banala saker eller kanske med riktigt avancerade trick, står där de står och den ambitiösa jonglören som kan tusen trick står i publiken och tittar på.

Underhållning handlar om mötet mellan artist och publik. Ett möte som är otroligt spännande, lärorikt och framför allt roligt. Ibland säger en person efter min föreställning: ”Vad skicklig du är, du måste ha snabba händer.” Den kommentaren tänker jag inte så mycket på. Ibland kommer någon fram till mig och säger: ”Jag hade otroligt roligt, min familj har skrattat hela föreställningen.” Då blir jag glad, det är en komplimang som betyder något. Några av de bästa föreställningarna jag har gjort har varit allt utom felfria ur tekniskt hänseende. Spelar det någon roll? Inte om min hatt är full** och publiken har roligt!

/Anders ARKADIA Sebring
www.arkadia.se

*Dock har jag ingen aning om huruvida han var skickligare än mig.

**Jag är huvudsakligen gatuartist och på gatan är det lätt att se om man är bra eller inte. Hatten ljuger sällan.

Comments

Loading Facebook Comments ...

Leave a comment